onsdag 5 januari 2011

Nytt år!

God Fortsättning på det nya året!
I år hoppas jag blir ett bra år! Att mina älskade barn får vara friska och må bra, känns som att det mest blev vab förra året! Å andra sidan började vi året med vab eftersom Elias fick feber. Han blev sjuk redan på annandagen, dagen efter åkte jag till Ungern med jobbet och det var verkligen med blandade känslor jag lämnade min sjuka prins. Men som tur var så var ju mormor hemma med dem.
Annars har julen varit fin med massor av julklappar till kottarna och till Elias stora glädje blandat med liiite rädsla kom tomten hela 2 gånger!!! Första gången hos morfar och Inger där vi njöt av en riktigt god julfrukost med de flesta av Ingers barn. Sen kom ju tomten även till gammelmoster Marja!! Ojojoj nu frågar han nästan varje dag om tomten kommer ; ). Skrutten min!
De fick bla skidor av mormor i julklapp och Julia är allt en riktig talang, Elias vågar inte riktigt åka. Men det är ju inte så konstigt, han är ju inte 3år än. Men Julia tycker det är superskoj och blir såå besviken när det är sandat och hon inte kan ta sig fram.
Idag ska hon på årets första kompiskalas då våran grannes dotter fyller år! Ska bli superskoj. Imorgon fyller min kusin Maria 18 och på fredag älskade kusinen Oscar 6! så det blir firande i dagarna 3!
På nyårsafton var vi hemma hos syster med familj och moster Liisa m sambo och morbror Lase med fru. Det var supertrevligt!
Har varit försiktig med nyårslöften eftersom det inte är så lätt att hålla dem, men nåt har det allt blivit. haha så får man se hur det går med det.
Ha det gott
Kram
Ann

lördag 18 december 2010

Jaha, då blev det som vanligt då, ett lååångt uppehåll mellan inläggen.
Men orken tryter allt måste jag nog säga. Går upp 4.20 nästan varje dag och sen blir det ju gärna så att de grå/blå vill fara igen tidigt på kvällen.
Har äntligen fått tag på en ny bil och jag måste få lov att säga att han var bra söt! Stig heter vår nya familjemedlem och han är en Seat Cordoba och så är han blå.
Det känns skönt att ha en bil igen, men nu gäller det bara att inte bli lat och ta bilen till jobbet, när det går bussar som passar.

I mellandagarna ska jag åka på en 3 dagarsresa till Ungern oxå, närmare bestämt hotel Astoria i Budapest. Det är en arbetsresa och jag ser verkligen fram mot den. Förutom flygresan då, eftersom jag är sjukt flygrädd.. Kan ju inte supa mig kanon heller eftersom det är med jobbet. Vi ska göra studiebesök och se motsvarande beställningscentraler i Ungern kontra Sverige. Så det ska bli riktigt spännande och intressant. Men det gäller att det blir av oxå, har sett på nyheterna att flygen tydligen är inställda, med min vanliga otur så blir det väl inget av med det.
Det får visa sig.

Men först nalkas jul och det är 2 förväntansfulla älsklingar som längtar efter den. Det är så det smittar av sig på en annan med. Hoppas verkligen att de får en sån undebar jul som de längtar efter och är värda!
Alla barn för den delen!
Nä nu ska jag lyssna på musik och umgås med världens bästa mamma!!
Gonatt rymden!

lördag 30 oktober 2010

kärleksförklaring till mina barn!

För 5 år och 9 dagar sen föddes den underbaraste och vackraste flickan någonsin! Dessutom 2 månader för tidigt. Jag kommer aldrig att glömma det och det traumatiska vi fick gå igenom. Ovissheten om hon skulle klara sig eller inte. Hennes otroliga styrka och jag måste få säga personlighet redan då! 1860 gram vägde min älskade prinsessa och var 46 cm lång.

Det är så underbart att se vilken underbar person och individ hon utvecklats till under dessa år!
Jag älskar Julias styrka i sin personlighet, hon är sin egen och kör sitt race, rätt eller fel! Humör som heter duga förmodligen nedärvt i rakt led från hennes ömma moder ; ). Hennes nyfikenhet på livet och det som livet ger! Är lite stolt att hon är medveten om att hon kan lyckas med det hon vill, det enda som hindrar henne är hennes fantasi!
Att vara så stolt över sina barn och den kärlek som man kan ge dem! Herregud vad gjorde man innan de kom till världen?

Elias, han hade oxå sitt sätt att säga hej till världen! Som en fällkniv (?) kom han genom ett planerat/akut kejsarsnitt fram och sa tittut med fötterna i armhålorna (sant).Lite större än sin storasyster var han allt, 3050 gram och 49 cm lång. En känslig men väldigt charmig bustroll som oxå har ett humör och en vilja som inte blåser av för hackor!
Nyfikenhet på livet och vad som kan finnas bakom "hörnet" alltid med glimten i ögat!
Hans stora kärlek i livet är traktorer, åka bil och fröken Ulla på dagis!

Det är så spännande att få följa deras resa genom livet och att efter bästa förmåga guida dem rätt.
Det är rätt häftigt att känslorna för ens barn och deras välbefinnande tar över så toalt i livet!
För egen del måste jag nog säga att jag först nu känner mig hel som människa efter att ha fått mina älskade kottar!!
Ha ha får ibland gåshud av ordet "mamma". Jag hoppas att de i framtiden kan känna att jag verkligen älskar dem mer än livet och önskar dem det allra bästa!!

Åh jag skulle kunna skriva så mycket mer men det räcker nog så här för ikväll!

Tänder ett ljus för alla barn och önskar verkligen TRYGGHET OCH LYCKA!!
En självklarhet för oss men tyvärr inte för alla!!

Godnatt rymden!

fredag 8 oktober 2010

Den här veckan har gått riktigt snabbt trots att vi har varit sjuka.
I tisdags fyllde jag år och fick frukost på sängen av mina älskade barn.
Julia hade gjort en smörgås som hon bar upp på en bricka och Elias kom efter
med ett glas saft. Mina söta och goa barn! Kvällen innan satt Julia på sitt rum
och gjorde present till mig! Fick den samma kväll eftersom hon inte kunde hålla sig längre. Det var min bästa present. En glasskål med fina utklippta papper i olika färger som konstverk! Min älskade prinsessa!
I onsdags var vi på Bvc och Elias var jätteduktig. Sen åkte vi ut till Asker och hälsade på fina vännerna där, var ju tvungen att "smyga" förbi vårt gamla hus i Odensbacken. Mycket nostalgi på den resan. Tänkte på fina Stina som så tragiskt somnade in i våras från oss. Det var jobbigt. Tänk om man kunde vrida tillbaka tiden ibland. Hade jag vetat att sista gången jag såg henne var just den så hade jag talat om hur mycket jag tycker om henne. Samtidigt är jag glad att jag har så fina minnen efter henne. Tänk om man ibland kunde stanna upp i vardagen och verkligen SE de människor man har omkring sig och tala om hur viktiga de är och hur tacksam man är för dem!
Tänk om de som rantar omkring och beter sig illa kunde stanna upp och inse vad de håller på med! Att de kanske kunde komma till insikt och förändra sitt beteende. Men det är väl önsketänkande.

Nu har Zorro varit hängig ett par dagar, är lite orolig för honom faktiskt. Ska testa att köpa maskmedel imorgon, blir han inte bättre så får vi åka till veterinären. Känns som han har knölar på huvudet, vet inte om han kan ha blivit påkörd,men han har inga sår. Usch min goa hårboll tänk om han kunde prata och säga vad som är fel.

I helgen blir det jobb och det brukar vara lite lugnt och jag hoppas det är så, vet inte om min röst håller för annat. ; )

Nej nu ska jag njuta av musik en stund innan jag kryper till kojs med den superspännande boken jag fick av min älskade syster med familj i födelsedagspresent!
Gonatt rymden!

fredag 10 september 2010

Fredagkväll

Då har snart ännu en vecka gått, ska jobba i helgen och det känns väl så där, men det brukar ju bli bra när man väl kommer dit.
Har varit hemma med en sjuk Julia i veckan, idag fick hon äntligen pencillin och förhoppningsvis blir hon snabbt bättre. Tyvärr var det Elias tur idag att få feber, stackars mina små älsklingar. Så vi får väl se hur mycket arbete det blir nästa vecka, hoppas att han blir frisk snart.
Annars är det väl rätt så lugnt, men ev kan förändringens vindar blåsa förbi snart. Det verkar röra sig i grytan.. Men det är bara att avvakta och se hur det går. Kan tyvärr inte avslöja vad det är nu. Men snart så..
Känner att jag verkligen står inför förändringar i livet,frågan är om jag är redo, eller om jag bara är rädd och söker skydd i tryggheten i den vardag som finns nu.
Är många frågor som kräver sina svar, och hoppas jag får den tid jag behöver att fundera med.
Nä nu är det allt läggdags

lördag 4 september 2010

Nu har vi flyttat med jobbet och det har varit och är fortfarande rörigt och en del omställningar, även med små komiska inslag som inte ska fördjupas i.
Igår morse läste jag löpet på lokaltidningens hemsida där det stod att lilla Rim somnat in. Min arbetskamrat sa bara "Ann", läs inte. Men jag har följt den familjens tragiska och så otroligt sorgliga öde ända sen det först publicerades,så det gick bara inte att låta bli. Kände hur tårarna bara föll, även om jag inte personligen är bekant med lilla Rim och hennes familj så kändes det så fruktansvärt,min största skräck är att det ska hända mina barn nåt,så jag kände och känner verkligen med mamma (Binal tror jag hon heter) och hennes andra fina döttrar i deras outsägliga sorg! Vila i frid lilla Rim.
Jag känner samtidigt i detta hur lyckligt lottad jag är som har mina 2 underbara vackra älskade barn som är friska och mår bra. Hur jag på ett annat sätt kan värdera vår vardag och ta vara på stunderna vi har tillsammans. Istället för att bli arg när de bli arga när de inte får som de vill, vara glad över att de är trygga nog att våga uttrycka sin ilska och sina tankar. När man ser deras glada skratt och lek,att vara tacksam för hur bra vi har det. Det är många tankar som far igenom en när det sker en tragedi omkring en. Orden Carpe Diem får helt plötsligt en ny innebörd.
Med dessa ord så säger jag god natt rymden!

fredag 20 augusti 2010

Då var det dags igen då

Tror det vore att ta i att kalla sig en regelbunden bloggare. Det är svårt vad man ska skriva och berätta om, det kan vara så mycket som ploppar upp, men sen är det antingen svårt att sätta på print eller så är det inget att skriva om.

Nåja, den här sommaren har iallafall sprungit förbi i 190 grader känns det som.
4 veckors semester känns som max 1 vecka. Haha. Vi har inte gjort så mycket jag och barnen, mest varit i Ånnaboda och badat och solat, men jag träffade min barndomsbästis igen där i hemtrakterna, och det känns alltid som tiden stått still när vi ses igen. Så nu är det bara att hoppas att vi kan fortsätta kontakten.

Annars har det inte varit så mycket att orda om, en följetong när det gäller bilen och det är väl inte så skoj.
Men det har varit en tuff tid nu så det är bara att hoppas att den närmsta framtiden blåser massor av framgångsvindar, det känns som ett måste just nu.
Det skulle vara så himla skönt med en resa eller nåt annat spännande att se fram mot.
Nej nu blir det nog dags att sluta för ikväll.
Godnatt
Kram
Ann